Vålaxborna utmärkte sig inte på något vis som gudfruktiga och fromma på 1920- och 1930-talet. Tvärtom bekraktades de som ogudaktiga och råa, svåra på att supa och slåss. Vålax-hedningarna kallades de allmänt i grannbyarna. Ändå blev Vålax centrum för den andliga väckelse som då gick fram i Borgå skärgård.
 |
| Familjen Andersson i Ellviken |
Efter omvändelsen var Ellvik-flickorna med på möten och deltog i versamheten i Pellinge och närliggande trakter så ofta de kunde. Ockå föräldrarna kom med på möten i Pellinge och efter en tid blev Vilhelmina frälst. Svårare var det för Lennart som hade svårt att tro att det fanns nåd för en syndare som han. Slutligen fick han ljuset, som han uttryckte saken.
Stugmöten
Ellviken%2Cpredikant%2BArne%2BNyman%2Bvid%2Bf%C3%B6nstret.JPG)
Klart för stugmöte i Ellviken
Predikanten A.Nyman vid fönstret
Predikanten A.Nyman vid fönstret
Ellviken.JPG)
Emil Norström från Vålax var med på ett möte i Ellviken och på hemvägen böjde han knä på isen, bad till Gud och gjorde där sin frälsningsupplevelse. Efter det att ockå hans hustru Olga blivit frälst öppnade Nordströms sitt hem för möten. Nu behövde vålaxborna inte ta sig till Kardrag för varje möten utan kunde samlas i sin egen by.
Så blev Olgas syster Helmi Gustafsson från Fagerstad frälst och man fick börja hålla möten i hennes hem, Vikis. Efter en tid blev grannarna Bäcklunds frälstä och upplät sitt båda frälsta på ett möte i Ellviken och var genast villiga att ställa till möten i hemmet. Deras hus var storre än Vikis och Bäcklunds och där kom att hållas möten under årens lopp. Det blev också en plats där predikanterna kunde bo under sina mötesresor.
Sedan kom Sigrid Gustafsson från Källvassen i Skavarböle till tro och fastän mannen i huset, Hjalmar, inte räknades bland de troende fick man komma och hålla möten i deras finrum, salen. "Kadra-frun", Gundel Hollmerus gick till mångas förvåning på stugmöten i Ellviken och upplevde frälsning. Nu började man ha möten ockå i bagarstugan på Kardrag gård.
Det blev i längden ohållbart att samlas till stugmöten. Stugorna blev för trånga. Rummet var fullt med folk, alla satt med ytterkläderna på och svettades, ibland var de våta efter en lång vandring i regn och rusk. Luften var så syrefattig att oljelamporna höll på att slockna. Knappast lätt att sitta och lyssna heller.
Bönehuset planeras
Arne Numan var en av predikanterna inom Fria Missionsförbundet som reste flitigt i Borgå-trakten och höll möten på många ställen, bl. a. i Ellviken dit han kom första gången sommaren 1926. Han kom att få en alltmera framträdande roll i den andliga verksamheten och dess utveckling, och han bleb mycket närä förbuden med Vålax-trakten och församlingen som bildades där. Till detta bidrog givetvis hans äktenskap med Margit från Ellviken. Det var Arne Nyman som först väckte tanken på att bygga ett bönehus i trakten.
Alla de troende var överens om att det behovdes ett bönehus, men hur skulle man klara av att bygga ett sådant? Var skulle man bygga det och varifrån skulle man få pengar? Gruppen av troende bestod då av 12-14 personer med kvinnorna i majoritet. Några av dem var trodendedöpta men ingen hade gått med i någån församling.
Arne Nyman började i all hemlighet be om ett startkapital för att få visshet om att det var förenligt med Guds vilja att starta ett bönehusbygge.
Signe Hultin (1887-1947) som bodde i Helsingfors fick höra om byggplanerna och kom ihåg vad som hade hänt många år tidigare. När hon var en liten flicka blev hennes lillasyster Ester mycket sjuk. Signe bad då till Gud att han skulle göra systern frisk och om han hörde hennes bön lovade hon att bygga kyrka när hon blev stor. Systern blev frisk. Signe Hultin var syster till Runar Hollmerus från Kardrag gård. Hon kände ansvar för sin hemtrakt och tog nu kontakt med Nyman och lovade ge 5.000 mk som grundplåt för bygget. En annan person gav 100 mk, och Nyman var övertygad om att de nu i tro på Gud kunde börja planera för ett bönehusbygge.
Så gällde det att få tag på en tomt för bönehuset. Många tycket att det vore naturligast att bygga i Kardrag, någonstans i närheten av Ellviken där allting hade börjat. Man började ägdes av Walter Gustafsson (senare Bagger).
Lennart Andersson, troligtvis i sällskap med Nyman, gick till Baggas och hörde sig för om möjligheten att få köpa tomten. När husvärden hörde vad den skulle användas till var han genast redo att avstå från jorbiten. Han ville ge den gratis men i köpebrevet skrevs 100 mk som pris för tomten på 1/4 hektar. De troende ville att tomten skulle bli deras, men eftersom de inte var registrerade gick det inte an. Så blev Fria Missionsförbundet laglig ägare till tomten, och det dröjde faktiskt till år 1958 innan Bönehusföreningen i Vålax blev ägare till bönehustomten genom att köpa den av Missionsförbundet, igen till ett symboliskt pris.
Ryktet om byggplanerna gick vida omkring och när det blev klart att bönehuset skulle byggas i Vålax blev man mycket förvånad. Det var nog ett misstag att bygga mitt i "syndanästet" bland "sprittråkare" och vilt liv, menade man. Men den lilla gruppen jublade över att något så otroligt kunde hända. Man tog tomten som en gåva från Gud. Köpebrevet skrevs den 16 juni 1929 och lagfarten var klar den 5 april 1932.
Hösten 1929 togs det första spadtaget för grunden. Först hade man en friluftsgudstjänst med en stor folkskara samlad på tomten och välsignade den. Sedan tog Lennart Andersson en spade, stötte den i jorden och sade: "I Jesu namn!"
B%C3%B6nehusets%2Btomt%2Bv%C3%A4lsignas%2Bh%C3%B6sten%2B1929.JPG) |
| Bönehusets tomt välsignas hösten 1929 |
Bönehusbygget
.JPG)
Nyman blev den som fick ta det största ansvaret för bygget. I församlingens 20-årsberättelse står det: "Broder Arne Nyman var arkitekt, byggmästare, materialnskaffare, predikant, med ett ord allt i allo, ty han var ett redskap, utvalt och skickliggjort av Gud själv."
Redan samma höst (1929) grävde Nyman och Andersson grunden. Emil Nordström och Vilhelm Bäcklund hjälpte till med sockeln som var av natursten. Under vintern började man skaffa stockar, huset skulle ju uppföras i trä. Det visade sig att det fanns villiga stockdonatorer bland skogsägarna i Vålax och Fagerstad. Också icke troende ville vara med i bygget och donerade stockar. På det sätt fick man mycket virke gratis och resten köptse man. Några hundra meter från bönehustomten fanns en ramsåg i Sägisbackan. Där sågades allt virke och staplades sedan upp på tomten. Mycket gjordes som talkoarbete.
På våren började man uppföra bygget. Nyman och Anderson var ansvariga och andra hjälpte till efter möjlighet och förmåga. Byboarna var givets nyfikna och följde med arbetet hela tiden. Folk tycket det var lite underligt att de byggde et så stort hus av bräder, det hade nog blivit stadigare med stockar. En del menade att huset aldrig skulle hållas stå.
 |
| Sommaren 1930 |
.JPG)
Men arbete fortsatte planenligt. Nyman skaffade en hel del material från rivningshus i Helsingors, bl. a. fönster och dörrar. Alla var med i arbetet både män och kvinnor. Innan sommaren var slut var huset under tak. Man ställde till med taktäckantalko och många icke troende var med och hjälpte till att lägga pärtorna.
.JPG)
På hösten och vintern murade Nyman. Han var en skicklig plåtslagare och de plåkaminer han gjorde väckte beundran bland byborna. Lilla salen blev först färdig och man samlades där till bönemöten och bibelsstudier. Sommaren 1931 blev inredningen i stora salen klar och det var dags för invigning.
Många undrade över hur den lilla gruppen klarade bygget ekonomiskt. Den första kollekten för bönehusbygget togs redan den 5 january 1929. I samband med större möten hade man servering för samma ändamål. Men det mest kom in genom insamlingslistor, offerkuvert och gåvor, grundplåten inte att förglömma.
Utgifterna utgjorde 31.028,36 mk. När huset invigdes fanns det en skuld på 2.500 mk och den summan samlades in under invigningsmöterna.
 |
| Klart för invigning sommaren 1931 |
 |
| Från invigningen den 16 aug. 1931 Personerna på fotot fr. v: Sundström, Rosenberg, Nyman, Nyqvist och Alm |
Invigningen
I Borgåbladet den 15 augusti 1931 fanns följande annons:
Invigningshögtid. I Vålax bönehus söndagen den 16.
Möterstider kl 11, 3 och halv 8. Talare: Th. Sundström,
Sigfrid Vindberg, J.E. Alm, A.E. Nyman m.fl. (event.
A.V. Rosenberg från H:fors). Servering. Envar välkommen.
Och folk kom i stora skaror, från Vålax, från grannbyarna, från Borgå, Sibbo, Horslök, Pellinge och Helsingfors. Alla de annonserade predikanterna talade i de tre mötena, och dessutom fick Edvin Nykvist och Edla Flinck ordet. I Evangeliskt Vittnesbörd ingick ett längre referat från högtiden och där stod bl.a.
Och så blev huset helgat och invigt under dagens lopp genom Guds ord och bön. Ett förenat
strängband tjänade flitigt med sång och musik. Herren verkade negom sitt ord...För övrigt är det troende på platsen till berömmelse, att de praktiskt taget skuldfritt kunde inviga sitt hus...
Bönehusinvigningen var en stor händelse i Vålax. Också motståndarna till den andliga versamheten måste erkänna att de var imponerade av bönehuset som den lilla gruppen av troende utan större ekonomiska resurser hade kunnat uppföre på så kort tid. Vålax bönehusförening r.f. som bildades 1931 bleb ägare till huset.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Ett bönehus i användning
Efter det bönehuset blivit färdigt koncentrerades verksamheten till Vålax. Mötesverksamheten var mycket livlig under de första åren. Tidvis hade man möten sju daga i veckan. Troendegruppen som stod utanför alla samfund hade sina möten i bönehuset under ledning av Arne Nyman. Men också andra fick komma och ha gudstjänster och möten vilket utnyttjades främst av lutheraner och missionsförbundare.
Att bönehuset ut nyttjades av olika församlingar var helt i överensstämmelse med de villkor Bagger ställde i samband med överlåtelsen av tomten. Inget förbehåll finns nämt i köpebrevet, och olika sagesmän har under olika tider gett något motstridiga uppgifter om det muntliga förbehållet. Av olika andeningar var Domkyrkoförsamlingen efter några år inte längre intresserad av att ordna sammankomster i bönehuset. Missionsförbundet slutade med sina gudstjänster där efter det de byggt bönehus i Seitlax.
Men under årens lopp har det varit en hel del samarbete med olika samfund och församlingar. Lutherska kyrkan har hållit läsförhör i bönehuset, i många gudstjäster har inbjuda präster talat, biskop Wikström har gjort ett besök, Sjömansmissionen har haft någon samling, Linjendal kyrkokör har hållit en julkonsert, och senaste sommar hade en konfirmandgrupp en samling i bönehuset. Från år 1980 har Domkyrkoförsamlingen hyrt lilla salen för barnklubbsversamhet några dagar i veckan. Luthersk Inremission har utnyttjat bönehuset och Frälsningsarmèn har haft många möten där, Gideoniterna har gjort något besök och Samaria-vännerna samlas där några gånger per år.
Under krigsåren var en tid den kommunala barnrådgivningen förlagd till bönehuset. Två somrar i början av 1960-talet lånade Filadelfiaförsamlingen i Helsingfors bönehuset lokaliteter för sin barnkoloni. Samma år bjöd Borgå stad ett antal åldringar på utfärd till bönehuset. Staden bjöd på kaffe och församlingen stod för den andliga tarkteringen med tal och sång. På 1990-talet ordnade församlingen sportlovsdagar och sommarläger. Under de senaste åren har en person bet att få använda bönehuset för att hålla en julkonsert, och ett par för att få sitt äktenskap välsignat.
Församlingen har utnyttjat bönehuset för många andra ändamål än regelrätt mötesversamhet. Många gånger har stora salen förvandlats till festsal med vackert dukade bord, och bänkar och stolar arrangerade runt dem. Det har firats bröllop i bönehuset 13 gånger (2011), någon begravning har hållits och ett antal födelsedagar har firats. Under en lång följd av år inbjöd församlingen traktens pensionärer till en samling, under senare år i samarbete med Medborgarinstitutet. Man bjöd på både andlig och lekamlig spis.
Ibland har hela golvet i stora salen varit fullt med halmmadrasser. Det har varit under de många ungdomsveckor som ordnats i Vålax, då bönehuset använts som sovsal och matsal och mötena hällits i tält. Är 1975 var stora salen i det närmaste förvandlad till en afrikansk by då Berit och Ernst Nyström hade en missionsutställning som besöktes av många intresserade ortsbor. Och extra stämningsfullt och fint dekorerad har salen varit på söndags-skolans jul- och vårfester då bönehuset vanligtvis var fullt med folk.
 |
| Det första bröllopet i bönehuset 1934 |
Renoveringar och tillbyggnader
När bönehuset invigdes var det ännu inte målat utvändigt. Det skedde följande sommar. Sedan har huset målats utvändigt, helt eller delvis, många gånger, senast år 2004. Målningen har utförts av församlingsmedlemmarna, ibland med hjälp av någon utomstående. I årsberättelsen för år 1956 står det att målningen utfördes till största delen av församlingens systrar. År 1948 fick bönehuset nytt plåttak, det förnyades 1961 och målades 1991. Invändigt renoverades stora salen redan 1934. Den synnerligen livliga verksamheten hade slitit hårt på ytorna och nu gjorde man "en grundlig och synnerligen lyckad renovering". Lilla salen renoverades 1935. En större renovering under ledning av Arne Nyman gjordes år 1951, så när man firade bönehuset 20-årsjubileum i augusti hade man återinvigning av huset.
Predikantbostaden blev färdig 1932 och genomgick en renovering år 1938 då familjen Nyman hade bosatt sig där. Samma år installerades elektriskt ljus i samtliga rum i bönehuset. Det var säkert en stor lättnad att slipa de basvärliga oljelamporna. År 1937 installerades telefon i predikantbostaden.
År 1935 började man tänka på att bygga en dopgrav. Dittills hade alla dopförrättningar skett utomhus. Man planerade att bygga en dopgrav under estradgolvet och samtidigt bygga ett omklädningsrum på var sida av estraden. Ursprungligen var nämligen estraden gjord som en utbyggnad på östra sidan av huset, med fönster mot både sjön och vägen.
Arne Nyman som då befann sig i Mongoliet kom med goda råd när det gällde dopgrav och tillbyggnad. Han föreslog att man inte skulle bygga bara två omklädningsrum utan göra tillbyggnaden lika hög som bönehuset så att man senare kunde inreda två vindsrum ovanpå omkädningsrummen. Med förenade krafter fick man dopgraven färdig 1935. Grunden för tillbyggnaden gjordes samma år, men på grund av den svåra ekonomiska depressionen på 30-talet blev den inte klar förrän år 1938.
År 1960 blev det aktuellt med en förstoring av predikantbostaden och därmed också lilla salen och tamburen i nedre våningen. Byggnadstillståndet var klart i juli och man satte igång med grävnings- och betongarbeten under ledning av Arne Nyman. Familjen Juth som då bodde i bönehuset fick hyra ny bostad i Vilhelm Grönqvist hus i samma by. Följande år förnyades ytterväggarna och taket. Man påbörjade renoveringen inomhus och fortsatte år 1962. Vedkaminerna togs bort och centralvärme installerades. Tack vare tillbyggnaden fick man utrymme för pannrum i källaren, utom övriga källarutrymmen. Vatten och avlopp installerades. Fönstren i stora salen gjordes mindre då de flyttades högre upp från golvet. Salarna målades från golv till tak. I början av året måste man hålla mötena i olika hem under ett par månader. Predikantfamiljen flyttade in i den nya bostaden i april.
"Det är med stor tacksamhet till Gud vi nu kan konstatera att arbetet är slutför, med undantag av endel mindre målningsarbeten", skrev Sven Juth i årsberättelsen. Det kostnadskrävande arbetet finansierades delvis med lån av några försmalingsmedlemmar.
.JPG) |
| Till församlings 60-årsjubileum år 1992 hade bönehuset prytts med samma bibelspråg som vid invigningen. |
.JPG) |
| Gud välsigne vårt bönehus! |
Sedan har otaliga förbättringar och renoveringar gjorts under årens lopp, både invändigt och utvändigt, och nya inventarier har skaffats, bl. elorgel och -piano samt högtalaranläggning. De nuvarande borden och stolarna i lilla salen är från 1980-talet. År 1995 köptes nya bänkar gjorda i Illby snickeri. Samtidigt utfördes en del målningsarbeten, och nya mattor och gardiner skaffades. år 1982 inreddes ett rum i källaren för ungdomssamlingar.
Också i predikantbostaden har gjorts en hel de för bättringar under årens lopp. Familjen Nyman var den första familjen som bodde där, 1937-1944. Sen har bostaden bebotts av kortare perioder har bostaden varit uthyrd till andra. Nu bor pastorsparet Valkoniemi där. Många evagelister har också bott i vindsrummen ovanför estraden sedan de väl blivit inredda.
I början var det de som bodde i predikantbostaden som hade hand om vaktmästar- och disponentsysslorna. År 1972 blev Erik Grönqvist vald till disponent. Efter hans frånfälle sköttes sysslan av Krister Lindber till Sigfrid Ahlberg tog över 1990. Nuvarande disponent är Tage Nordström.
Man har också varit mån om att hålla omgivningen i gott skick. År 1935 snyggade man upp tomten och byggde en brygga. Vattenfrågan löstes då man år 1937 grävde en brunn på nossa sidan av huset nära vägen. Efter det vägen ombyggdes och astalterades gick inte vattnet längre att använda. Är 1989 anslöts bönehuset till det kommunala vattennätet. Genom tillandning har tomten blivit större mot sjön och man har gjort utfyllnadsarbeten, förstärkt strandkanten och byggt en stadig brygga. Träd och buskar har planterats på området. Faggstånget är från år 1994 och trädgårdsmöblerna skaffades år 2009.
Slutord
I dag kan vi fira 80-årsjubileum i ett snyggt och ändamålsenligt bönehus. Att huset hållits i så gott skick visar att församlingen äskar sitt bönehus, tror på en framtid för Guds verk, och förstår att det inte är oväsentligt för bygden att det finns ett gudshus i funktion. Det är ingen självklarhet att et så gammalt bönehus fortsätter att fungera. Det kan vi se många exempel på bara i Borgå och grannkommunerna där många bönehus har sålts till privatpersoner.
Om man vid invigningen 1931 hade frågat publike om de trodde att bönehuset skulle stå kvar efter 80 år, tror jag att de utomstående hade svarat: "Nå nej, så rangligt och ostadigt byggt som det är har det nog rasat ihop." Och de troende hade svarat: "Nej, nej, då har nog Jesus kommit tillbaka för länge sedan och Antikrist har förstört huset."
Men huset står kvar och vi hoppas och ber att det ännu i många år ska få fortsättä i sin uppgift där det står som en fyrbåk vid Vålax fjärden.
Borgo, augusti 2011
Daisy Grönqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar